Snart jul

Ja, nu är det snart dags. Allting (nästan) är klart och färdigt, dan före dopparedan. Ännu ett år har passerat, kanske inte riktigt utan knussel, men... utan större problem i alla fall. Det är läskigt hur fort tiden går när man har roligt. Nu närt jullovet slagit in - tack gode gud - är det bara en termin kvar med den bästa klass jag någonsin gått i. Nog för att jag bara gått i en klass tidigare, och den klassen är väl inte så mycket att skryta över, men ändå! Det otroligt att bara få komma in i en grupp utan att ha en stämpel på sig. När man väl blivit klassad som en tönt och en idiot är det svårt att ta sig undan det, om man inte börjar om på nytt. Det är just det faktum att de här tre åren över lag varit så underbara som gör att jag nästan är orolig för hur det kommer gå att söka och förhoppningsvis också gå på Grans Naturbruksskola. Nej, jag ska inte bli bonde, men denna underbara skola - liten och kompakt med ett myller av djur - har också Naturvetenskapsprogrammet tillgängligt. Eftersom jag inte har en aning om vad jag ska bli senare är detta ett perfekt val, stor, bred behörighet, och så kommer det vara kul undertiden också. Ska jag räkna upp allt vad jag kommer få lära mig? Men visst!
- Köra traktor - och få körkortet gratis
- Klippa får
- Röja i skogen
- Rida bättre - kommer välja häst som tillval senare
- Sköta kor
- Mjölka kor
- Umgås med getter - kanske inte någonting jag kommer lära mig, men lika väl
kommer att göra
- Lägga mycket, mycket, mycket och åter mycket tid på att få kompisar

Det sista fenomenet... det är bara ett faktum. Jag MÅSTE göra det för att överleva de där tre åren. Utan kompisar - eller vänner, om du nu vill kalla det för det - suger livet. Med ännu en ny start, i vilken många kommer bo på skolan och så också umgås mycket mer än vi stadsbor kommer göra, måste jag satsa lite på det där. Hitta en pluggarkompis kanske? En vän? Någon med samma humor kanske. Fast, när det gäller det kan man inte säga annat än att jag är flexibel. Jag tar åt mig vad andra gör och anpassar mig efter det. Är jag mig själv då? Knappast. Finns det någon jag? Hoppas inte det, för då är jag jävligt jobbig. Jag vill inte vara jobbig, absolut inte och NEVER! Jag får... helt enkelt försöka att bli den som alla andra är. Anpassa humor, beteende och allt utom kanske utseende. Det däremot är någonting jag inte har tänkt förändra.
Okej, eftersom det här blev någonting helt annat än vad jag hade tänkt mig, slutar jag nu.

-Gusto (10:54)